Förekomsten av åldersdiskriminering

Hej Theresa,

Jag har funderat mycket på åldersdiskriminering i Sverige. Troligtvis eftersom jag själv närmar mig, eller har passerat, denna magiska gräns där jag inte längre kan etiketteras som ”ung och lovande”. Acceptansen av denna diskriminering hänger säkerligen ihop med vår åldersfixering, tydligt etablerad i den allmänt nedvärderande synen på äldre. De yngre vänder sig alltmer inåt, fokuserar på det egna självförverkligandet och tillåter generationerna att spridas för vinden. Mormor flyttar in på hemmet, där hon inte får umgås med andra än sina jämngamla. Övertygade om att det är en skam att vara gammal, glömmer vi att den äldre generationen har en livstid av erfarenhet att dela med sig av. Istället letar vi bildning på annat håll.

Åldersfixeringen stärks ytterligare genom vårt pensionssystem. För att inte riskera sin pension, poppar en utsliten undersköterska i sig lyckopiller för att orka ett halvår till. Den drivna person som vid 55-års ålder tar ett prestigefyllt jobb blir utan tvekan ifrågasatt. Ingen vill väl arbeta längre än nödvändigt? Svarar du ”ja” är du en karriärist vilket klingar illa.

I USA är det straffbart att fråga efter en persons ålder vid en anställningsintervju. Att få en professur vid 60 är inte otänkbart. Det är individen det handlar om. Det förvånar dig kanske, men i Sverige finns sedan 2009 en lag som förbjuder åldersdiskriminering i arbetslivet. Så lite lagom elegant byts något ord ut och skälet ”du är för gammal” blir officiellt ”du är överkvalificerad”.

”Du är överkvalificerad”, ja där har du ett argument som en uttagningskommitté vid en konsthögskola använder sig av. För att fortsätta på den eleganta banan så formuleras den säkert om ytterligare, så skälet nu lyder ”du framstår inte som formbar”. Konsthögskolan har bättre saker för sig och vill gärna se dynamiska utbyten. Fördomar gror fint här, för visst är det så att äldre inte är anpassningsbara eller mottagliga för ny kunskap?

Ett annat skäl till att din ansökan avslås har enbart indirekt med din ålder att göra. Din konst är helt enkelt inte relevant för konsthögskolan, ditt språk berör inte samtiden och det är svårt att se vad den skulle tillföra. Jag fick via en andrahandskälla höra ett argument till varför så få ansökanden i medelåldern, bosatta framförallt i Sveriges norra regioner, får sin ansökan om statligt arbetsstipendium beviljad. Kommentaren var att många inte är insatta i vad som sker i dag, hur konstens yttringar ser ut just nu och hur det egna konstnärskapet relaterar och har möjlighet att expandera i den sfären. Då skulle argumentet ändras från ”du är för gammal” till ”din konst säger ingenting som inte konst redan sagt i över hundra år”.

Med detta sagt, förutsättningen att du ska antas vid en av Sveriges konsthögskolor bör inte minska på grund av din ålder. Jag satt med som teknisk support vid antagningarna vid konsthögskolan i Umeå åren 2008 och 2009. Nu ändras alltid procedurer, men det upplägg vi då hade var att första genomgången alltid skedde utan information utöver bildmaterial. Under andra genomgången lästes bifogad text och vid sista genomgången tog juryn hänsyn till kön, ålder och andra förutsättningar eftersom det slutliga urvalet skulle bestå av en intressant grupp individer, både gällande uttryck och bakgrund. Hur det går till i dag har jag dålig koll på. Tur då att alla konsthögskolor valt att komma till Konstsupportens undsättning.

Gertrud Sandqvist, rektor vid konsthögskolan i Malmö:

”Vi har inga åldersgränser på våra BFA- MFA- och doktorandutbildningar. Två av våra doktorander har exempelvis fyllt 50 år. Vi tar in sökande på BFA- nivå enbart på insända arbetsprover. På MFA- nivå bedömer vi också en mer reflekterande skriftlig del, och på doktorandnivå bedömer vi, förutom den konstnärliga portfolion, det forskningsprojekt en söker med.”

Mats Reinhold, Tillförordnad Prefekt vid konsthögskolan i Umeå:

”Diskrimineringsfrågorna är så klart väldigt viktiga, inte minst för att vi tillhör ett universitet/myndighet. Vid utlysning, urval och tillsättande av tjänster så utgår vi ifrån universitetets riktlinjer kring lika villkor och den omfattande diskrimineringslagstiftningen. Det är alltid meriter och erfarenheter som ska avgöra om du blir erbjuden tjänsten eller inte. Jag har enbart erfarenhet från Umeå och har då aldrig varit med om att man avrått personer från att söka på grund av ålder. Vi har även en hel del korttidsförordnade lärare som är anställda på timmar, till skillnad från tjänster som utlyses. Då är det ingen rekryteringsprocess som sker utan det är utifrån behov och kompetens. Dessa personer hittas oftast via kontakter och nätverk så det blir mer av ett head hunting förfarande. Personerna tillfrågas utifrån önskemål från studenter, en workshop inom ett visst område som ska genomföras, eller viss erfarenhet/kompetens som behövs. Vi har fortfarande att förhålla oss till diskriminering, jämställdhet och lika villkor och vill eftersträva en bredd i lärarkåren eftersom vi tror att utbildningen blir bättre då.”

Hans Ekelund, Viceprefekt vid Akademin Valand:

”Vi avråder aldrig någon från att söka en utbildning på grund av ålder. Vi arbetar aktivt för att nå underrepresenterade grupper och analyserar vilka strukturer och arbetsmetoder som gör det svårare för vissa grupper att antas till programmen.

Vid institutionen arbetar vi sedan 2015 med en institutionsgemensam utbildning för de lärare och studenter som utgör de olika jurygrupper som bedömer och rangordnar de arbetsprover som man söker med till våra program. Likaså har en urvalsmanual utvecklats för att beskriva rutiner för hur alternativt urval ska genomföras. Syftet med utbildningen är gå igenom lagar, förordningar och rutiner som styr jurygruppens arbete, däribland diskrimineringslagstiftningen. Utbildningen syftar även till att förbereda och diskutera jurygruppens arbetsmetoder samt att utforma instruktioner, bedömningsgrunder och kriterier som kan kommuniceras inför kommande ansökningsomgångar så att dessa är väl kända i god tid innan ansökan öppnar.

Vid Akademin Valand finns en likabehandlingsgrupp som träffas 2–3 gånger per termin för att planera och följa upp vårt likabehandlingsarbete.”

Hans Ekelund bifogar även universitetets policy för jämställdhet och likabehandling samt för breddad rekrytering och breddat deltagande. Vid Konstfack har man tydligt skrivit ut sin inställning till diskriminering på hemsidan. Vidare informerar Marie-Thérese, handläggare för likabehandlingsfrågor:

”Konstfack tar helt avstånd från diskriminering och trakasserier samt tolererar inte att detta förekommer i vår verksamhet. Alla medarbetare och studenter har ett ansvar för att detta följs. Till Konstfacks utbildningsprogram sker urvalet av sökande på konstnärlig grund genom bedömning av arbetsprover och eventuell intervju. Bedömningsgrupperna som har ansvar för urvalet, deltar årligen i en intern utbildning med fokus på regelverken för antagning. Under utbildningen behandlas alltid diskrimineringslagen och övriga regelverk.

Det finns en hög medvetenhet kring dessa frågor bland bedömningsgruppernas deltagare (det vill säga lärare, studenter och externa yrkesrepresentanter) som arbetar aktivt mot diskriminering i urvalsprocessen. Ständigt aktuellt är också diskussionen om hur man bedömer konstnärlig kvalité, uppdraget breddad rekrytering, och hur vi bäst kan nå ut till alla grupper i samhället.”

Kajsa Fogelberg, Programadministratör & Samordnare för jämställdhets-, mångfalds- och likabehandlingsfrågor vid Kungliga Konsthögskolan:

”När det gäller rutiner vid antagning så arbetar vi enligt följande:

En generell diskussion kring de olika diskrimineringsgrunderna görs alltid med årets antagningsnämnd inför att arbetet ska börja. Nämnden påminns om uppdraget, vilka diskrimineringsgrunderna är, att vi inte är tillåtna att särbehandla vissa grupper, varken negativt eller positivt, i antagningsprocessen. Det brukar bli en bra diskussion där nämnden också diskuterar fördomar och möjligheten att bortse från en viss ”uppfattning” av ett konstnärskap färgat av ett namn, ålder, kön och så vidare. Skolans JML-samordnare (jämställdhet, mångfald och likabehandling) sitter med som ständig sekreterare under nämndens diskussioner och röstningar och det är dennes och ordförandes uppgift att under själva processen påminna nämnden om detta i diskussioner kring sökande.

När det kommer till just ålder så är vi tydliga med att en viss ålder inte ska påverka bedömningen av arbetsproverna, utan att det alltid är den konstnärliga höjden och/eller potentialen som ska leda nämndens bedömning. När det kommer till ålder diskuteras potentialen för utveckling och hur ett visst konstnärskap kan dra nytta av att få tillgång till en utbildning på skolan. 

Med en så blandad nämnd som möjligt, som alltid består av minst fyra professorer, flera studentrepresentanter på masternivå, lärare från olika områden, en extern bedömare särskilt inbjuden för att vidga nämndens vyer, samt att nämnden alla år har ny sammansättning och ny extern bedömare, så upplever jag att skolan gör sitt bästa för att inte fastna i en viss syn på vad eller vilka som får en plats på skolan.”

I sitt svar har Kajsa Fogelberg även bifogat Kungliga Konsthögskolans policydokument kring rutiner vid kränkande särbehandling och trakasserier. Om ålder står här att studenter, anställda och sökande inte får diskrimineras eller trakasseras på grund av ålder. Vidare står: ”Att särbehandla någon på grund av ålder kan vara motiverat om syftet är berättigat och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet. I övrigt är det inte tillåtet att sätta upp åldersgränser för sökande till högskolan eller behandla studenter olika på grund av deras ålder.” Här finns dokumentet i sin helhet.

Jag vet av egen erfarenhet hur värdefull en blandad åldersfördelning kan vara. Jag tog min master i Kalifornien, där åldersdiskriminering inte får förekomma. Vi var runt 35 studenter i min årskull och bland dessa var fem över 40 år och ytterligare tre hade passerat 50. Den dynamik som uppstod i undervisning och gruppkritik kan härledas till just fördelningen bland åldrar. Det var även uppenbart att de som arbetade mest intensivt, tog in all information, samt vände och vred på all kritik, var just de äldre studenterna. Allt detta betyder dock inte att diskriminering inte förekommer på en utbildning som kostar en förmögenhet. Åldern må vara utspridd, men här antas med få undantag endast ekonomiskt privilegierade.

I den bästa av världar spelar det ingen roll hur gammal du är eftersom konsthögskolorna har diskrimineringslagar att följa. Men än så länge försöker de flesta värna om att regler skall vara anpassningsbara, speciellt på en konsthögskola. Att kolla upp genomsnittsåldern på en utbildning talar sitt eget tydliga språk. För det är nog så att åldersdiskriminering är lätt att bortse från. En särbehandling som drabbar oss alla, är något vi kan leva med. Visst måste en jury få leta nya sandkorn att slipa. Den oförstörda diamant som en utbildning själv upptäckt och indirekt format, är något att vara stolt över. Eller låt mig likställa institutionen med ett blötdjur och lyfta fram en liknelse från Olof Lagercrantz (som hämtat den från T S Eliot, som i sin tur hämtat den från A E Housman): ”som musslan skapar en pärla kring det skavande sandkornet.” Men både du och jag vet att det inte finns någon åldersgräns på skavande sandkorn.

Lycka till, för jag hoppas du skickar in en ansökan!

Ida

Volym 2017-12-04

Länk till artikel