#Konstnärligfrihet

Den senaste veckan har varit en resa, stark och känslosam. I ett slutet forum har strax över 2000 kvinnor och trans- och ickebinära personer inom bild- och formkonstvärlden samlats. Vi har gråtit och skrattat, varit arga, uppgivna och känt ett nytt hopp. Grova våldsbrott har kunnat delas i en grupp full av stöd. Historier om sexuellt maktmissbrukande män har kunnat uttryckas utan att minsta skam landat på den som utsatts. Många har inte tidigare kunnat tala, inte funnit ord eller kraft. Det har varit smärtsamt, utmattande men i slutändan segrar känslan av samhörighet och ett framtida hopp. Förändringens tid är här!

I gruppen inkluderades även lärare, professorer och rektorer. Nu går det inte längre att blunda för det som i år pågått och skolinstitutioner har börjat agera och ta sitt ansvar. Konstfacks rektor Maria Lantz skriver på hemsidan:

”Som rektor på Konstfack, som konstnär och medmänniska välkomnar jag alla vittnesmål om handlingar som strider mot en respektfull och jämlik syn på och beteende gentemot andra människor. Det gäller naturligtvis samtliga upprop i spåren av #metoo. I ett av de senaste, kallat #konstnärligfrihet, vittnar drygt 2000 personer aktiva inom samtidskonsten i Sverige om såväl förtryckande och förminskande maktmissbruk som trakasserier och övergrepp. Eftersom även jag har varit både student och lärare under de 25 år tillbaka i tiden som vittnesmålens sträcker sig över, kan jag dessvärre bekräfta flera berättelser. Det är en solkig historieskrivning vi ser – och samtidigt upplyftande att så många nu talar. Det är uppenbart att förändringar måste till i praktik, normsystem och strukturer inom samtidskonsten.”

Även Sara Arrhenius, rektor vid Kungliga Konsthögskolan har uttalat sig på skolans hemsida:

”Det krävs stort mod för att våga bli konstnär idag med tanke på den osäkra arbetssituation som konstnärer har. Vi har också ett oerhört ansvar för de studenter som går våra utbildningar. De ska få bästa förutsättningarna för att verka som konstnärer. Då kan vi inte tillåta en studiemiljö med kränkningar och övergrepp.”

Jag har gått på ett antal konstskolor och är varken blind eller döv. Sexuella anspelningar mellan elever, studenter och lärare är snarare regel än undantag. Gränsdragningen är svår. Ibland handlar det inte om rena trakasserier, men maktmissbruket är definitivt närvarande. Att utsattheten för en konstnär ska vara som mest akut under utbildningen är oförsvarbart. 20-åringen förstår att hon ska bli vägledd och uppmuntrad av den äldre generationen. Hon ska vara lyhörd och ta in allt hon förmår. Denna ”kamratskap” är avgörande. Vilket svek mot den unga när detta utnyttjas. När läraren viskar sexuella inviter i örat, eller oinbjudet slickar den ungas öra, eller trycker upp en kropp mot väggen och kräver en kyss. Det måste får ett slut!

Under veckan som varit har många historier vittnat om hur klagomål och anmälningar skickats in utan att skolor agerat. Eleven och studenten försöker, men möts av tystnad. Lämnad ensam blir skammen och utsattheten ohanterlig. Det tiden är nu förbi! Våra framtida elever och studenter kommer att slippa tvivelaktiga manliga handledare som trånande hoppas på sexuella utbyten och konsten och kreativiteten kommer hamna i centrum. Så som den bör!

Text: Ida Rödén

Här följer uppropet som signerats av 1625 kvinnor, icke-binära och transpersoner inom svenskt konstliv:

#KONSTNÄRLIGFRIHET

Som en del av #metoo-rörelsen är det nu vår tur att tala. Vi är kvinnor, trans- och ickebinära personer. Vi är bild- och formkonstnärer, intendenter, professorer, konststudenter och andra som arbetar inom den fria konstens institutioner. Vi är över 2000 personer som gått samman och delat våra upplevelser i ett slutet forum. Som aktiva inom samtidskonsten kräver vi ett stopp på sexuella övergrepp och trakasserier. Vi är inte längre tysta.

“Jag jobbade som konstnärsassistent under en biennal för ett par år sedan. Under invigningsfesten känner jag plötsligt två händer innanför min tröja. Vänder mig om och ser en oerhört välkänd galleriägare som med ett stort självgott leende säger mig ‘det var för oemotståndligt, kunde inte låta bli’. Var dessvärre bara upptakten till en mängd sexistiska händelser under den perioden.”

“Jag var studerande på konsthögskola och hade precis kommit med på en grupputställning som fått en del regional uppmärksamhet. En av jurymedlemmarna var en känd manlig konstnär. Han kom fram till mig på en studentvernissage, tog tag i mig och böjde ner mig i en kyss på munnen. Jag blev arg och puttade undan honom aggressivt. Visade med kroppen och verbalt att han hade gått över gränsen. Han svarade med att jag inte skulle vara arg, för om jag slår honom så slår han tillbaka, vi kan väl dansa istället? Sedan tog han båda mina händer och sade att han sitter i många styrelser.”

“Jag har precis haft min första separatutställning på ett galleri i Stockholm. Det är fredagskväll och jag är bjuden på vernissagefest. En gallerist kommer fram till mig, och vi börjar prata. Han pratar väl om min utställning, vilket gör mig glad och smickrad. Jag är klart attraherad av honom, men vet att det inte är en bra idé då han är gift. Efter några öl går vi två vidare till en bar i närheten. Efter ett par drinkar, blir jag plötsligt jättefull, och efter det blir allting osammanhängande. Har ett minne av att vi är i en taxi, vi går sedan upp de smala för trapporna till huset där jag hyr en lägenhet, väl inne i lägenheten minns jag att han bäddar ner mig, tar av mig kläderna. Jag är så fruktansvärt svag och matt, och mår väldigt illa, och har svårt att prata. Jag vill att han går, vill vara för mig själv, vill bara sova. Minns att han ligger bredvid mig med kläderna på, jag är naken, och att jag plötsligt ligger på magen, är helt ledlös, han lyfter upp min bakdel och tränger in i mig, bakifrån, jag förmår knappt röra mig, det är som att kroppens signaler färdas väldigt långsamt till hjärnan, det är som att detta inte händer mig, han håller på med något som jag inte deltar i, jag säger nej sluta, jag vill inte! Han rör sig fortare och fortare. Jag vaknar upp flera timmar senare, han är borta och jag mår fruktansvärt illa. Jag går på toaletten och kissar, och känner den fräna lukten av spermie blandat med urin. Tänker att jag inte får bli gravid. Då i det ögonblicket när jag känner lukten av spermie, vill jag inte riktigt erkänna för mig själv att jag har blivit utsatt för en våldtäkt.”

”‘Du kan aldrig bli en riktig konstnär för du har ingen kuk.’ Uttalat av professorn under mitt sista år på Konsthögskolan.”

Vi bär på en konsthistoria tung av sexistisk maktutövning, där män i skydd av sin påstådda genialitet, sin auktoritet och sin status utnyttjat och förgripit sig. År 1611, vid en ålder av 19 år, blev målaren Artemisia Gentileschi våldtagen av sin privatlärare Agostino Tassi. I dessa fotspår har privilegierade kulturprofiler tillåtits fortsätta att söndra och härska i kraft av sina formella eller informella maktpositioner. De skapar en regel som stänger ute många som inte är födda in i systemet eller identifierar sig med den västerländska normen, med den vita normen eller med den manliga normen.

“Det är vernissage, jag står vid ett fönster, ensam. En konstnär kommer fram till mig. Med sin blick fokuserar han på mina bröst: Han säger: "De där brösten skulle man vilja lägga sin stora kuk emellan?”

“Både på mina arbeten på offentliga institutioner och privata förekom grov sexism. Men så rasistiskt som det kan vara i auktionsbranschen är fruktansvärt. Ständigt grova uttalanden om människor med annan hudfärg. När en målning av Zorn en gång blev osåld sa en person med hög ställning: ‘Det är väl klart ingen ville ha den. Hon ser ju ut som en z-ordet!’”

“Ett möte på en hotellbar där jag skulle få kataloger. Han hade "glömt" dem på sitt rum. Jag följde med upp. När dörren slog igen puttade han ner mig på sängen. La sin tunga kropp på min, fixerade mina händer och tryckte in sin tunga i min mun. I min panik resonerade jag med mig själv. Logiskt. Jag pratade med honom och sa att någon väntar på mig och måste undra var jag är och med ett löfte att komma tillbaka lyckades jag ta mig därifrån. Jag bar på min ångest i tysthet några dagar. Sedan orkade jag inte längre och berättade om händelsen för mannen jag levde med vid tidpunkten. Han blev rasande på mig. Ifrågasatte vad jag gjort, varför jag följt med, varför jag inte berättat på en gång. Anklagelserna kom upp under bråk under resten av vår relation.”

“Professorn på min utbildning säger till mig att han ger mig extra hård kritik eftersom branschen kommer vara extra tuff mot mig. Att jag som är både lesbisk och brun behöver förberedas för verkligheten där ute.”

Nu har vi gått samman. Tillsammans kommer vi inte tolerera att vår professor beskriver hur vår konst gör honom kåt, eller att vi är körda i konstvärlden eftersom vi saknar kuk. Vi kommer att hänga ut konstsamlaren som frågar om sex ingår i köpet. Vi fördömer de manliga konstnärer som tar sig sexuella friheter gentemot kollegor, curatorer och gallerister. De lärare som slickar oss i örat, som trycker sina skrev mot våra kroppar, som smeker och klämmer våra rumpor kommer att ställas till svars. Många av oss har levt tysta och ensamma med smärtsamma minnen av övergrepp, heterosexism, rasism och klassförtryck. Nu har vi samlat våra erfarenheter.

Vi kräver vår konstnärliga frihet.
Vi kräver att ingen våldför sig på våra kroppar.
Vi kräver ett stopp för sexistiska, rasistiska, homofoba, transfoba och funkofoba förtryck.
Vi kräver att alla konstens institutioner förändrar sina strukturer för att aktivt motverka sexuellt förtryck och övergrepp.
 Vi kräver att manliga lärare slutar bete sig som om kvinnliga studenter är en sexuell arbetsförmån.
 Vi kräver av våra kollegor att de reagerar när de ser vad som sker, och tror oss när vi vittnar.
 Vi ser er alla och vi ställer er till svars.

Ingenting kommer längre att vara detsamma.

Vi är 1625 personer som skrivit under. Nedan följer ett urval vittnesmål.

“Min första konstskola. Han är mer än dubbelt så gammal som jag och lärare i måleri. Han stirrar beundrande på allt jag gör och säger att vi är så lika. Vi knullar på lärarrummet. Jag är 17 år. Han visar mig konstvärlden. Jag är så tacksam, jag älskar att måla. Mitt band är nu så starkt att jag ringer honom varje dag. När han inte svara får jag ångest. Varför kunde jag inte bara fått uppleva konstens fantastiska möjligheter utan en pick tickande i närheten.

Han sa: Du borde straffknullas för att du är så snygg när du målar med din lilla pensel! Han viskade gärna sådant i mitt öra även när andra elever var i rummet.”

“Jag cyklar till konstskolan och det kommer ett ösregn på vägen dit. Kliver in på skolan med hår som droppar och blöta kläder. Möter en lärare som flinande föreslår: ‘Vi kanske skulle ha wet t-shirttävling här på fredagarna’.”

“Min första förberedande konstskola. Två manliga lärare håller i undervisningen. Jag ser upp till lärarna och tycker det är väldigt spännande att få börja måla på riktigt. En välkomstfest anordnas och det blir tydligt under kvällen att lärarna vill flirta och dricka sig redlösa. Under andra terminen tar mitt dåvarande förhållande slut och jag börjar umgås mer med ett gäng klasskamrater. Vi blir som en familj, och de två lärarna är också en del av gänget. En av lärarna börjar höra av sig och vill ses, jag följer med honom hem en kväll. Han vill att jag ska posera naken, svanka mer, svanka mer med ryggen, stående på alla fyra. Riktar lampor i en annars mörk lägenhet så att min 22-åriga nakna kropp blir en projicering och uppförstoring mot hans vita gardiner och ut till grannarna. Jag vet inte och förstår inte då vad som händer men känner ett stort hål växa av ångest inom mig.”

“På skolresa till Amsterdam tyckte den berusade måleriläraren att vi kvinnliga studerande borde prova att prostituera oss, något han enligt egen utsaga själv gärna hade velat testa om han varit yngre kvinna som oss.”

“Det är välkomstfest för nya ettor på Konsthögskolan. Både lärare och studenter deltar. En manlig lärare försöker kyssa och dansa intimt med flera kvinnliga studenter. Själv märker jag plötsligt att någon ställer sig mycket nära bakom mig i baren. Det är trångt, så jag flyttar mig. Personen i fråga flyttar efter och precis när jag vänder mig om försöker denne någon slicka mig i örat. Det är han, läraren.”

“En kväll när jag var kvar sent i min Atelje ville konstprofessorn samtala med mig om dadaismen. Jag blev glad att bli sedd och gick in till hans kontor. Han började med att visa en bok som jag fick låna, sedan gled samtalet in till min person och hur spännande jag var. Han släckte ljuset i rummet och tände upp mysbelysning. Allt blev mer och mer obehagligt och jag blev rädd. Inne i hans kontor ville han ha sex med mej. Min konst provocerade honom och fick honom kåt sa han. Jag reste mig och gick.”

“Under en diskussion när jag var ny på skolan var den manliga lärarens enda kommentar på det jag visade att jag nog bara var oknullad. Alla skrattade."

“Lite skämtsamt får jag reda på att den manliga samlaren som köpt ett konstverk av mig även försökt få med i dealen att ha sex med mig - på själva konstverket. Detta dras som en rolig historia, jag för chockad för att ta in det hela.”

“Den förmögne konstsamlarens hand letade sig upp under min kjol under en vernissagemiddag där hans fru satt på andra sidan bordet. Jag puttade gång på gång bort den. Greppet hårdnade alltmer runt mitt lår för var gång.”

“Jag jobbade som galleriassistent. Kommer ihåg en konstsamlare som skämtsamt frågade om jag också var till salu då vi gick igenom verk som fanns på lagret.”

“Jag var 19 år och nyinflyttad till Stockholm och hamnade på en konstfest i en stor paradvåning. En äldre välkänd kulturman håller på hela kvällen och försöker stöta på mig och jag avvisar hela tiden, försöker hålla mig undan så gott det går. Det blir sent, jag har druckit alldeles för mycket, mår inte bra och hittar ett kontorsrum som jag går in i somnar till i en fåtölj. Vaknar av att han kommit in i rummet och drar upp mig. Först tror jag han ska hjälpa mig, men han trycker ner mitt huvud mot ett skrivbord, håller fast mig med en arm upp mot ryggen. Jag fattar inte, blir så chockad, försöker slita mig fri. Jag skriker men han trycker ner hela armen över munnen, han kallar mig lilla slampa och att jag ska få vad jag förtjänar. Ger upp till slut och låter det hända. Efteråt viskar han i mitt öra att om jag säger något till någon är jag körd för all framtid, det ska han se till.”

“Jag gjorde praktik på en konsthall. En kväll var det samkväm för de som arbetade på
konsthallen. När jag står i baren och ska byta musik på datorn kommer den dåvarande manlige chefen upp bakom mig och för upp sina händer under min tröja. Jag blir helt ställd.”

“Separatutställning på konsthallen. Konsthistorieprofessorn infinner sig och håller tal helt utan att någon bett honom, där han säger att han alltid sett mig som en gräddbakelse som han velat slicka i sig. Senare vandaliserar han ett verk på utställningen och skriver sitt namn på baksidan.”

“Under ett ateljésamtal med en väldigt känd manlig curator säger denne att han inte tror på min konst. Han vill också tillägga att jag inte bör skaffa barn för då kommer jag att vara helt körd, kvinnliga konstnärer bör inte skaffa barn.”

“Vid antagningen till Folkhögskolans konstlinje läggs stor vikt vid elevernas foton. Ansökningarna sorteras i grupper efter ålder och kön. I en grupp läggs samtliga ansökningar från kvinnor över 27 år. Den går under benämningen ‘kärringhögen’ . ‘En kärring till’ och ’lägg henne i kärringhögen’ är återkommande uttryck. Målarläraren tittar på ett foto och säger ‘hon ser lesbisk ut, henne tar vi inte in’. När jag påpekar att det är sexuell diskriminering reagerar han aggressivt. Han granskar ytterligare ett foto och säger ‘Den här tar vi inte in. Det här är en kvinnosakskvinna.’”

“När jag var elev på Konstfack på åttiotalet åkte jag till Paris där jag råkade bli bekant med en på den tiden betydelsefull konstnär som var där som stipendiat på Cité de Arts. Han frågade om jag var intresserad av att se stället, vilket jag förstås var. Jag hann knappt komma in genom dörren till hans ateljé förrän han slängde sig över mig och våldtog mig.“

“Under ett samarbetsprojekt som jag och två kvinnliga konstskoleelever har, med en grupp kenyanska filmare, får vi flera manliga lärares och professorers ‘skämtsamma’ anspelningar på att vi under våra resor skulle ha sexuella relationer med våra skådespelare eller våra samarbetspartners. En manlig elev sa även som ett ‘skämt’ till oss att ta med oss kondomer innan vår inspelningsresa.”

“På ett lönesamtal berömmer min chef mig för mina nya glasögon och säger med en ”vänlig” röst att de får mig att framstå som inte bara sexig utan också smart. Han har nyss blivit chef. Jag har jobbat på arbetsplatsen i flera år utan fast anställning.”

"Under en presentation med känd gästkritiker på plats nämner jag att min mamma varit fängslad i många år på grund av politiskt förtryck, eftersom det hade med just det projektet att göra. Med sarkastisk ton frågar han mig ifall jag verkligen vet vad min mamma hade gjort för att förtjäna det, och att de allra flesta kvinnor som sitter i fängelse har antingen knarkat och prostituerat sig. Flera skrattade åt hans ‘skämt’.”

”Skolan hade en större invigningsfest, alla dansade och hade kul, helt plötsligt ser jag hur skolans professor tar ner min väska från en högtalare (jag hade ställt den där) och säger ’skall vi gå hem till dig eller mig,’ jag blev helt paff och sa jag skall ingenstans, då blir han skitsur och säger att vi kan väl gå in i ett rum och hångla iallafall, annars kommer jag aldrig att göra ateljébesök hos dig. Jag blev äcklad och rädd. I dag sitter denna man på flera stipendier poster.”

”Under min tid som student vid olika konsthögskolor har jag vid tre tillfällen blivit utsatt för sexuella trakasserier och fysiskt våld. Dessa övergrepp utfördes av två professorer som var huvudansvariga för undervisningen i fri konst vid två olika högskolor, samt av en lärare i bronsgjutning när jag var utbytesstudent under ett år i England. Vid alla tre tillfällen blev jag antastad utan minsta förvarning. Den ena gången skedde sent på kvällen, då jag var ensam i min ateljé. Jag blev tryckt upp mot väggen av min professor som försökte kyssa mig. Vid ett annat tillfälle slängdes jag ner på golvet av en lärare som var berusad. Han drog på mina kläder och försökte kyssa mig. Det värsta var att jag inte hade någon att vända mig till eftersom de två professorerna var chefer för sina respektive avdelningar och läraren i gjuteri-avdelningen var vän med rektorn på skolan.”