Intervju med Lena Olofsson av kursansvarig Mina Widding

Jag träffar Lena Olofsson på det mysiga Bokcafé Pilgatan i Umeå. Lena gick ut Litterärt skrivande förra året och nu är vi här för att jag vill fråga om hur hon upplevde att gå kursen, och vad det gett henne, för att ge en bild för kommande deltagare som söker.

Jag minns övningarna, särskilt en där vi fick gå promenad med stationer som hade skrivövningar där vi skulle gestalta olika scener med sinnen. För mig har det varit bra, det har gett mig mera kött på benen, säger Lena.

Vad fick dig att söka kursen?

Jag hade slutat jobba, och tidigare hade arbetet satt struktur för min vardag. Jag tänkte att om jag nu vill skriva, kommer jag inte själv att ha förmågan att skapa strukturerna för att göra det på egen hand. Att gå en kurs blev en möjlighet att lära mig sätta rutiner för ett skrivarliv. Jag visste också lite om Hola sen innan.

Hur såg ditt skrivande ut innan?

Innan var mitt skrivande mer styrt av inspiration, liksom lösligt och mera på infall. Jag hade vunnit några tävlingar och blivit publicerad i Provins och Folket i Bild, och börjat på en roman, Hundkäxen, som nu finns utgiven.

Vad var avgörande för att du sökte till Litterärt skrivande på Hola folkhögskola?

Jag visste lite vem du Mina var, och så avståndet, att det var så pass nära Umeå. Jag vill ju bo kvar här, och behövde gå en kurs i närheten för att kunna ta mig till träffarna. Många som jag träffat har också pratat gott om folkhögskoleformen som en hantverksutbildning mer än en akademisk utbildning, en mer praktisk utbildning för att kunna utveckla färdigheterna i berättandet. Inte så mycket det tekniska, analyserandet, utan att faktiskt lära sig hur man gör. På en folkhögskola har man möjlighet att påverka kursen, det är mer utformat efter deltagarnas egna behov och önskemål. Just att man är deltagande och kan påverka vad man lär sig.

Vad var de viktigaste delarna på kursen?

Jag la mycket tid på fördjupningsdelen som vi fick välja själva. Jag valde att undersöka min egen process och skriva något essäistisk om det, och la krut på att förstå det för att också ta det med mig från kursen. Det var bra att jag kunde bestämma själv var jag ville lägga tyngdpunkten. Det är ju en utbildningsform som bygger mycket på eget ansvar, det blir vad man gör det till.

Under kursen hade jag också en väldigt bra skrivkompis, en person som man fick dela sina funderingar med. Det var särskilt bra när man körde fast, att kunna bolla med någon mellan träffarna och lektionerna, dela övningar och text. Jag och min skrivkompis Samuel jobbade i så olika genrer, vilket var väldigt bra, jag fick lära mig att läsa hans poetiska språk, och han fick nog lite mer prosaiskt från mitt håll. Vi försökte hålla oss till responsmallen som vi använde på kursen, för att tala djupare om texten och inte bara säga om något var bra eller dåligt. Det är ju också ett sätt att träna sig att läsa och analysera själv. Jag och Samuel skickade ofta skrivövningarna till varandra innan inlämningen, för att stödja och peppa. Det har vi sedan fortsatt med, efter kursen.

Något mer som stack ut i kursen?

Du hade skrivcaféer med oss, de var inspirerande. Alla texter jag skrivit har haft sitt frö i någon av övningarna kring att fylla på kreativiteten. Skrivcaféerna var högläsningar med utvalda böcker, och högläsningen blev en tredje kvalité som slog an någonting annat. Påfyllnad av någonting oväntat, där någonting fastnar, där man direkt får skriva någonting så att det blir fäst på papper.

Skrivdagbok var också ett bra element, där fick vi göra egna reflektioner över både övningar och vårt eget skrivande, det var bra för att lära sig formulera sig både när det går bra och när det går dåligt, att försöka sätta fingret på det. Det bidrog till att förstå och skapa min egen skrivrutin, jag vet att mornarna på förmiddagen, när jag inte är påfylld, då har jag mer tillgång till min kreativitet.

Vad har hänt efter du gick färdigt utbildningen?

Jag har skrivit på, på det sättet som jag hittade under kursen. Jag har ett vardagsskrivande, som innebär att jag sitter några timmar på morgonen innan dagen drar i gång. Det har varit viktigt att hitta rutiner för att fortsätta ha vardag och kväll, så att man inte kör slut på sina kreativa idéer, utan har kvar energi i skrivandet till nästa dag och nästa. Jag har funderat mycket på vad det är som fyller på, och det kan ju vara allt möjligt. Att se utställningar, bilder, film, läsa, gå ute – med en närvaro. Jag travar inte omkring med lurar, jag har öppna sinnen och försöker ta in min omgivning, skriver ned anteckningar med alla sinnen, som sedan blir lättare att använda när jag skriver. Det lärde jag mig på kursen.

På slutet av kursen fick vi också möjlighet att kolla in vilka tidskrifter och andra kanaler som vi kunde publicera oss på, som passade för just oss. Det gjorde att jag gjorde slag i saken och skickade in till flera möjliga tidskrifter och tävlingar.