”Under och över ytan”
2024-05-02 14:01
Agneta B. Lind på Härnösands konsthall
Legenden säger att den engelske konstnären William Turner spände fast sig i masten på fartyget Ariel och bad ägaren att segla in i en storm i fyra timmar innan han målade ”Snow Storm”. Med en liknande passion att förstå vågornas styrka och konfrontera det sublima i konstens namn, har textilkonstnären Agneta B. Lind synat och känt av sin omgivning för att väva vattnets olika tillstånd: bäckens hemliga drag, sjögräsets stillsamma dans, åns förrädiska speglingar väcks till liv i magnifika bildvävar.
Under 1800-talet satte Romantiken fokus på känslomässiga reaktioner, individuella känslor och naturens överväldigande kraft. Spår från denna uttrycksfulla konstnärliga tendens fyller idag Härnösands konsthall. Här välkomnas betraktaren av en förtrollande skildring av naturens element ”Under och över ytan”. Agneta B. Lind berättar att hon utgår från skisser och foton tagna under sina promenader. Uttryck hon sedan abstraherar och placerar bakom varpen i sin gobelängvävstol. Utställningen består av trettio bildvävar i olika storlekar. Hängningen är väl genomtänkt. Runt fönster och dörrar presenteras de storskaliga verken, ofta i par, omringande entréer och passager. Vattnet är överallt. Man kan nästan höra det porla.
Betagen av svärtan i färgskalan fastnar jag framför den avlånga väven ”Ån II”. Arbetet med clairobscur är imponerande. Ett rofyllt mörker tycks ha lagt sig över vattendraget. Man anar månskenet, vars ljus lyser upp kompositionen. Brutna skuggor och suddiga silhuetter glider långsamt iväg. Scenens speciella vinkel placerar betraktaren i rollen som en förbipasserande, med blicken på vattnets flöde som speglar omgivningen. Ett stilla moment förvandlas till en dynamisk sekvens. På andra sidan dörröppningen hänger pendangen ”Ån I”. Den orangetonade bildväven ger ett omedelbart livligt intryck, känslan av att stå på en bro över ett rinnande vattendrag, de vita inslagen påminner om stänkande vatten, som ett plask som stört den stillsamma reflekteringen.
I de stora salarna visas ett sammanhängande arbete av teknisk skicklighet. Jag slås av kompositionernas intensitet och expressivitet. Bemästrade ljusspel och djärva färgkombinationer skapar illusionen av djup. I verken ”Luftslott” och ”Outlook” understryks de böljande formerna av en karakteristisk svart kontur. Vissa abstrakta bildvävar som ”En bäcks hemligheter” påminner om Asger Jorns spontaneitet i linjen. Paralleller kan dras mellan Jackson Pollocks nerviga drag och den mörka serien ”Fagus”. I de storskaliga vävnaderna ”Finistere” I och II upplever jag den eftersträvade atmosfäriska styrkan som Gerhard Richter kallar ”to set up moods”. När abstraktionen förvirrar, förtrollningen får fäste, då man stelnas på plats och dras in i ett konstverk. Betraktelsen förlängs och förvandlas från vision till introspektion.
Agneta B. Linds konstnärskap berör på många sätt. Stundtals kontemplativt, rogivande och meditativt, senare energiskt, sprudlande och bubblande. Materien är närvarande, tjock, tät och tung, ull, lin och bomull, några enstaka guldtrådar, men det är livligheten man minns. Stramheten i uppförandet motarbetar inte det poetiska utförandet. Storskaligheten av vissa verk stärker upplevelsen. Jag står en lång stund framför ”Vattenspegling”, utställningens största bildväv. Olika blågråa nyanser samspelar, ljusets gyllene toner strålar in genom verkets högra sida, stammarnas rangliga skelett speglar sig över vattendraget, kanske var det en vindpust som störde lugnet, bilden suddas delvis ut, det susar i träden, en ring i vattnet fascinerar mig.
Längst in i salen dras jag till ett fyrkantigt verk som skiljer sig från resten av utställningen. Den nästintill vetenskapliga precisionen av mönstret tilltalar på ett annorlunda sätt. Realismen i framställandet omfamnar allvarlighetens ton. Kanske en påminnelse om det kollektiva ansvaret. Bildväven ”DNA” är en stiliserad representation av det kemiska ämnet som bär den genetiska informationen i samtliga av världens kända organismer – vattnet, kanske det allra viktigaste vi har. Ändå tar vi det för givet.
Konsten spelar en avslöjande roll, både som eko och citat. Associationer från minnets avgrund, återupplivande av det förflutna, projektioner in i framtiden. En blå bok ligger vid fönstret. Jag slår mig ner. Konsten ligger i generna, har konsten en arvsmassa? Jag läser:
”Fjärde generationen konstnär… man kan undra hur dessa döttrar har förhållit sig till sina mödrar. Hur de har påverkats av mödrarnas konst.
– Eller hur vi har försökt undvika att påverkas, funderar Agneta.” 1)
Text och foto: Kerstin Paillard
1) "Laura Greta Kerstin Agneta: konst genom 4 generationer”
Lena Köster
Gässemåla-Uppsala 2008
Volym 2024-05-02
Kerstin Paillard, född 1977 Paris, svensk-fransk bildkonstnär verksam i Klockestrand, Västernorrland. Har en kandidat i konst från Ecole Supérieure d’Art, Villa Arson, Nice, Frankrike (1996-1999) och en master i modern konsthistoria från Universitet Paul Valéry, Montpellier, Frankrike (2000-2005). Arbetar med måleri, objekt och installationer. Har ställt ut i Sverige och internationellt, haft ett antal separatutställningar på konsthallar och gallerier. Se även Kerstin Paillards hemsida.